Mormor.

Jag minns hur du brukade rosta bröd med honung på varenda gång jag kom på besök. Jag minns när jag som sexåring frågade om du skulle vara vid liv när jag började första klass hösten därpå. Jag minns hur du skrattade med orden ”det får vi allt hoppas”. Jag kan fortfarande känna känslan av brädan du hade under bäddmadrassen på grund av din rygg. Jag minns att jag hade svårt att förstå hur något så hårt och obekvämt kunde hjälpa. Jag minns hur du tog bort den och lät mig sova ensam i den stora sängen när jag inte orkade gå hem. Jag kan fortfarande känna doften av din ljusgula stickade kofta med små ”bollar” på. Den där koftan som du bara hade på altanen i sommarstugan de där kyliga sommarkvällarna. Jag minns hur jag växte om dig och gled längre och längre ifrån dig. Hur jag flyttade från staden och försvann från dig mer och mer. Jag känner fortfarande det där dåliga samvetet för att jag aldrig besökte dig de sista åren. För att jag helt enkelt inte orkade se dig så svag, inte för att jag slutade bry mig. Inte för en sekund. Det var bara det att jag var för feg.

 

Jag har haft flera år på mig att förbereda mig för det här. Flera år att försöka acceptera att döden är oundviklig och ingenting man ska vara rädd för. Ändå sitter jag här nu med en obeskrivlig smärta i magen (jag tror de kallar det saknad) och en dödsskräck jag aldrig någonsin känt tidigare. Det skrämmer mig.

 

Ni behöver varken kommentera eller läsa, behövde bara skriva av mig. Återkommer när jag samlat tillräckligt med kraft.


51 kommentarer

idaida

23 Feb 2010, 20:53

<3

josephine

23 Feb 2010, 20:53

fint skrivet! jag vet inte vad jag ska säga. låt det ta sin tid <3 finns här/msn/fb om du vill prata typ eller nåt okej?

josephine

23 Feb 2010, 21:02

okej vännen <3

Olao

23 Feb 2010, 21:35

När någon går bort, är aldrig lätt att hantera, tror alla mer eller mindre börjar fundera över döden och livet när någon nära går bort.. Ta tid på dig att sörja Anna det är viktigt.. Ta hand om dig.. kram

Matilda

23 Feb 2010, 21:58

en del av de där tankarna jagar mig verkligen. man ska verkligen ta vara på tiden man har med sina äldre släktingar men det gör jag verkligen inte. måste verkligen ta tag i det för familjen är det viktigaste man har.

Hanna

23 Feb 2010, 22:07

Anna, tänker på dig, hör av dej om du vill snacka lr bara hänga! Kram

Madeleine

23 Feb 2010, 22:29

Jag vet precis hur du känner dig! :( Förlorade min mormor 2006.



Beklagar verkligen! :/

Johanna

23 Feb 2010, 23:32

Ännu mer kramar till dig tjejen!

tea

23 Feb 2010, 23:35

Jag beklagar sorgen och sänder både tankar och kraft till dig. Man kan aldrig förbereda sig nog för döden, hur mycket tid man än har att acceptera faktumet. Jag är säker på att din mormor visste hur mycket du älskade henne, så ha inte dåligt samvete. Och ta god tid på dig att sörja och gråta, för att kunna gå vidare. kram!

caroline

24 Feb 2010, 00:38

Stor kram till dig!

Mitra

24 Feb 2010, 00:46

fint. jag vet hur du känner. jag kände likadant. skickar en kram

Lisa

24 Feb 2010, 01:03

Jättevackert inlägg och nu började jag sakna min mormor. Åh hon var en sån där som alltid bakade kakor och sen för några år sedan dog hon helt plötsligt. Ingen var beredd på det. Hon bara försvann ifrån oss och nu plötsligt när jag läser om din mormor som nyss gått bort så börjar jag sakna min mormor. Åh.



Kramar på dig i massor.

sara

24 Feb 2010, 09:45

vet hur det känns :( min farfar dog i november :(

Kalle

24 Feb 2010, 09:45

vädligt fint och varmt! har tyvärr inngen förförälder kvar, det känns trist och mest känns det synd att man aldrig fick visa dom allt man är stolt över som man vet dom skulle gilla, som man vet att dom påverkat en med tidigare i livet. att man blev stor o så. det hade varit fint att få visa dom och sen se dom igen. man ses nog i nangijala igen en dag. beklagar. sköt om dig anna!

emma härnqvist/perfektion

24 Feb 2010, 10:00

kram

Ida Björck

24 Feb 2010, 10:23

Gumman, alla ord som "det kommer bli bra, allt kommer att ordna sig" kanske inte har så stor påverkan just nu, men i slutändan blir ändå allt bra igen. Saknaden är den värsta känslan som finns, men du får helt enkelt omvandla den känslan till något bra. Istället för att tänka "aldrig igen" så tänk istället på de fina stunderna ni delade med varandra, våra minnen är bland det finaste vi har och dem får man aldrig glömma, även om man ibland har det riktigt svårt! <3

nathalie

24 Feb 2010, 11:40

åh.



<3

Erica

24 Feb 2010, 12:46

Art By Tina

24 Feb 2010, 13:30

Mormor är ett så vackert ord. Nu tänker jag på min älskade mormor.

Julie

24 Feb 2010, 14:19

hoppas verkligen du finner kraften <3 =)

Before29

24 Feb 2010, 14:55

Det skrämmer mig också , upptäckte tusen känslor när morfar gick bort. Svårt att beskriva men det är saknad, tror jag.. en enorm saknad.

NATALIE

24 Feb 2010, 16:39

Jag måste ändå få skriva en kommentar..

Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Det är så himla hämskt.. vila i frid, annas mormor. kram på dig!

Madde

24 Feb 2010, 19:38

sv: tack vännen!

ta hand om dig!

Tanja

24 Feb 2010, 20:38

Heej :D Svara gärna på min dagens fråga om vilket ditt favorit programm är!? :D kraam

Veronica

24 Feb 2010, 22:41

Behöver inte kommentera men vill. Jag vet att allas lidande och smärta är olika och jag kanske inte vet hur du KÄNNER dig men jag vet hur det känns, if that makes sense?



Jag lider med dig men jag lovar. Det blir bättre. Tankarna, minnerna, de bra känslorna och de dåliga (skulden?) finns kvar på sätt och vis men den blir... alldaglig på något vis. Man hanterar den sen hamnar den i sin lilla låda ur vilken man plockar fram det ibland. Men nu måste du få sörja och det unnar vi dig.



Kramar från en som på sätt och vis förstår.

Hjärteflickan Cer

24 Feb 2010, 22:46

Så ledsen för din skull. Beklagar verkligen sorgen! Du talar om dåligt samvete och feghet - du behöver inte känna någon skuld, gumman. Mormödrar förstår så mycket mer än någon tror :) Ta hand om dig!!

stefan

24 Feb 2010, 23:08

min mormor lärde mig klockan :D

pelle

25 Feb 2010, 10:49

Men när man precis upplevt ett dödsfall så brukar döden var ganska smärtsam. Men när man sen är till freds med vad som hänt, då brukar döden blir "enklare" igen. Ge det tid bara, Anna :)



Och ta hand om dig, mate!

Ida

25 Feb 2010, 10:51

Garderobsdörrar och lite annat plock :D hehe

Laura

25 Feb 2010, 11:36

I'm sorry for your loss. Döden är svår att förstå.

Caroline

25 Feb 2010, 12:33

Jag beklagar! Bamsekram

hanna

25 Feb 2010, 13:07

sv: haha ja det är awesome :D

sofie

25 Feb 2010, 14:41

länge sedan jag skrev till dig, men har också precis haft en släktning som gått bort, det enda som hjälper är att gråta, så tillåt sig själv att sörja och kom sen tillbaka :D

Rosita

25 Feb 2010, 20:54

Åh Anna.



Jag känner igen mig i det du skriver.

Min mormor gick bort i somras och det är så in i helvete svårt att komma över det. Igår var det åtta månader sedan, och det är sjukt hur fort tiden går men saknaden bränner fortfarande och det gör så himla ont.



Men Anna, jag tror hon vet att du inte slutade bry dig. Jag tror att hon vet det.

Att vara feg i såna situationer är så lätt, det är så himla lätt att vända ryggen till i såna här lägen. För lätt.



Jag vet inte vad mer jag ska säga.

Dödsfall är inte lätt och det tar tid att komma över.



Tänker på dig.

sara

25 Feb 2010, 21:29

<3 de e allt jag har att skriva.

sv: tur att vi alla har olika åsikter ;D !!

jessica

25 Feb 2010, 22:37

anna. jag är trött och ska precis gå och lägga mig. men jag kom att tänka på dig. hoppas du mår lite bättre.

Deniesé

25 Feb 2010, 23:21

Ursäkta för sent svar, men det var varit lite trubbel med min blogg så ja har inte kunnat svara :(



Hoppas du haft det bra under veckan sötnos :)



hahaha ja, hade inte tvn löst sig för gubbarna hhade de inte klarat av kvällarna denna vecka ! :P

Lena

25 Feb 2010, 23:55

oj, vad sorgligt, Anna! Förstår att det är jobbigt och skulle vilja ge dig en stor kram!

Hoppas din mormor har det bra där hon är nu.

Adara - teckningar, foton, drömmar

26 Feb 2010, 00:45

Varsågod! Så lite så. :)



tack, tycker också att det är en fin färg. ^^

vilket fint inlägg du skrivit ovan...

stor kram!

Åsa

26 Feb 2010, 10:45

Stor kram till dig.

josephine

26 Feb 2010, 12:12

<3

Clara

26 Feb 2010, 13:32

Uch jag har varit med om liknande händelse nyligen man är svagare än vad man tror på något vis. Döden skrämmer så

Sanne

26 Feb 2010, 18:14

vet att det kanske inte hjälper men vet hur du känner. igår var det 2 månader sen min mormor dog, jag kan fortfarande inte fatta det riktigt. hon har liksom alltid funnits där, och nu gör hon inte det längre. tiden går så fort, men förhoppningsvis läker den också alla sår. hoppas det blir bättre!

Anonym

27 Feb 2010, 15:04

din mormor var jättefin. jag minns när vi var hemma hos henne på djurängsvägen. hon var så söt. typ lika lång som vi, fast vi typ gick på lågstadiet:)

pelle

27 Feb 2010, 15:16

ANNAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Anna

28 Feb 2010, 02:50

Detta med saknad är en unik känsla, som känns olikaför alla individer... jag kan bara säg att jag också känt en extrem saknad när någon viktig person gått bort. För mig så hjälpte det att prata och skriva av mig. Dock så kan jag, än i dag, gråta om jag pratar om personen. Senast förra veckan, då jag på mitt arbete pratade om personen i fråga och då är det ändå över fyra år sedan personen gick bort... detta med saknad är något fint, som för alltid kommer påminna oss om människorna vi förlorat - rent fysiskt, för de finns ändå kvar hos oss...

s a n n a

28 Feb 2010, 10:02

dina ord berör och jag kan verkligen känna dina smärta och saknad! jag står väldigt nära min mormor och jag kommer aldrig att vara redo för den dagen som måste komma :( stor kram

ROXANNE

28 Feb 2010, 10:20

så himla vackert! gör ont i bröstet på mig, hoppas du tar hand om dig anna trots omständigheterna! kramar i massor!

En modells & statist liv!

28 Feb 2010, 15:52

Va gulligt skrivet. Sorgligt att en släkting ska dö. Jag väntar på att min mormor dör. Jag v'äntar inte på det sättet men det känns att tiden är snart inne, och jag vet inte själv hur jag skulle ta det när jag vet att hon är död. Då skulle jag nog falla mig i samman.



:/



Karolin

28 Feb 2010, 19:22

Jag har precis denna vecka mist någon jag hyst stor kärlek för, på sitt lilla vis, vet precis hur du känner och jag önskar bara att döden inte fanns. Den är så kännbar och oundviklig på samma gång. Men om vi fajtar den och accepterar den så känns det lite bättre. Jag tror på änglar. Det har jag alltid gjort även fast jag aldrig trott på gud, tror väll lite mer på det goda och din mormor är säkert en ängel nu. Kram på dig

Kajsa

01 Mar 2010, 23:10

min morfar är 89 år och jag har sån skräck för att han ska dö. Han är den underbaraste, och säger ofta kommentarer som 'när jag dör sen så får du den' osv.. ibland är han ledsen och säger att han väl bara kan få dö snart(mormor har varit borta nu i 8 år.)och då känner jag med honom, att han levt sitt liv nu. det är nog skönt för dom på något sätt, att de får vila i frid som man så fint säger.


Kommentera här:
NAMN:
KOM IHÅG MIG?
MAILADRESS:
BLOGG:
 
bloglovin RSS Instagram