Min stereo slumpade fram den här låten mitt i all stress i morse. Den tog mig tillbaka till augusti 2009, till varma sommarnätter och min älskade stråhatt. Den tog mig tillbaka till hållplatsen utanför Hannas lägenhet, till slottsskogen och brunbrända ben. Sedan drog jag upp persiennerna och möttes av ett genomgrått spöregnande Göteborg. Touché.

Jag är inte riktig mig själv idag. Har åkt på världens mensvärk och det är vid sådana här tillfällen som jag önskar jag var kille. Annars är jag väldigt nöjd med att vara tjej. Ja förutom det faktum att det är vi som måste klämma ut en unge i framtiden, för det är jag ärligt talat livrädd för. Imorgon har jag förresten sovmorgon till elva, hur underbart är inte det? Och sen är jag ledig i fem dagar. Tänkte fira detta med lite bloggtid, tv-serier och fotboll. Som alla andra kvällar i stort sätt.