Det här var på riktigt en av de mest magiska konserter jag någonsin varit på. Och jag har varit på många. Kent på Trädgår'n i Göteborg där allt liksom blir sådär underbart intimit och hjärtskärande. Exakt på planerat klockslag går de på scenen och inleder med magnifika 999. Hur långt man än har kommit har man alltid längre kvar. Därefter nytt blandat med klassiker så som Celsius, Kevlarsjäl och VinterNoll2. Jocke skämtar om nakenpoker, Göteborg-vs-Stockholm och att våga säga emot och publiken är som små marionettdockor som följer minsta lilla rörelse. När varenda person i den stekheta lokalen lyfter upp armarna från sida till sida (som på beställning) under 747 är jag nog inte ensam om att tänka att nu kan det verkligen inte bli bättre. Men det kan det. Avslutande Mannen i den vita hatten (16 år senare) tar alltid andan ur mig, varenda gång. Älskling vi ska alla en gång dö. Löjligt vackert.

Det här är magi och något jag kommer leva på länge. Ja till 14 juli då jag står där framför dem igen. Underbart.