VIVA BARCA!


Som ni säkert vet vid det här laget har jag en liten fotbollsnörd i mig. Eller ja, en ganska stor om jag ska vara helt ärlig. Om knappt tre timmar går startskottet för returmötet mellan Barcelona och Chelsea. Semifinaler i Champions League. Chelsea har ett mål mot noll sedan förra matchen. Inte alls vad jag planerat, så nu är jag helt omänskligt nervös. I min värld ska Barcelona spela final i München i maj. I min värld ska även Barcelona stå som slutgiltiga vinnar av Champions League. Snälla förstör inte för mig nu.

Matchen börjar 20.45 och fram tills dess behöver jag hålla mig sysselsatt. Ska kolla igenom era frågor från frågestunden (fortsätt ställ frågor om ni vill), kanske se någon serie och hoppas på att tiden går snabbt. Sedan jävlar då smäller det!

IF FOOTBALL WAS RELIGION THEY WOULD BE GODS.


Så här såg det ut för två år sedan. Champions League-final mellan Barcelona och Manchester United där spanjorerna näst intill körde över engelsmännen. Det är lite det här jag hoppas få återuppleva ikväll. Samma lag möts i ytterligare en Champions League-final och jag planerar att se den tillsammans med vänner framför en storbild med en öl i handen. Vad som händer sedan beror nog lite på resultatet i matchen. Vi får se helt enkelt.

20.45 ikväll går startskottet. Missa inte det.

JAG ÄR INTE BITTER.


Fan jag som svor att jag inte skulle skriva om det här i bloggen, men nu måste jag få det ur mig. För några år sedan, 2007 för att vara exakt, såg det ut så här. Fernando Torres värvades till Liverpool och slängde ur sig klokheter i stil med "det här är det enda laget i mitt hjärta" och löften om att aldrig svika fansen. Så vad händer? För en vecka sedan skriver han på ett kontrakt för ärkerivalen Chelsea och bytte ut den röda tröjan mot den blå. Låter jag bitter? Inte då. Surt som fan känns det dock, och om några få minuter gör han premiär hos sitt nya lag. Mot sitt gamla lag. Är det här vad man kallar ironi eller vad? Fy fan.

Så kom igen nu Liverpool och visa att ni klarar er utan Fernando Torres. Bota min bitterhet i alla fall en aning. Uppdatering: Bitterheten botad. Tack Liverpool.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
bloglovin RSS Instagram