DU ÄR LIV. DU ÄR DE LÅNGA MILEN MOT BERLIN.


Foton tagna av mig i Berlin, mars 2009

Ligger här under filten med halstabletter, febernedsättande och näsdukar och framkallar nostalgi genom mina Berlinfoton. Jag saknar panikturistandet för att hinna se allt man "bör" se. Jag saknar pauserna på Starbucks och omkringvirrandet med kartbok i hand. Jag saknar nattklubbarna i mörka källare som har öppet så länge det finns folk på dansgolvet. Jag saknar att stå några meter ifrån The Killers med känslan "väck mig, det här måste bara vara en dröm". Jag saknar bakisbrunchen, loppmarknaden och alla de mysiga vintageaffärerna. Mest av allt saknar jag den inspiration som den här staden gav mig. Byggnaderna, graffitimålningarna och känslan av att den här staden har varit med om otroligt mycket. Berlin är ingen sådan där typiskt vacker stad. Den är smutsig, grå och kall, men det är det jag älskar med den. Den känns på något sätt väldigt äkta.

Ska väl försöka slita mig från datorn nu och fokusera på plugget i en timme eller två. Från och med imorgon är det hemtenta som gäller och jag känner mig långt ifrån förberedd.

Tidigare inlägg
bloglovin RSS Instagram