Och så var det det där med att försöka ranka världens tio bästa album. Det känns ungefär lika svårt som att förhindra den miljökatastrof vi verkar vara på väg mot. Okej, nu kanske jag överdrev en aning, men som den musiknörd jag är gör det nästan ont i mig att göra en sådan här lista, ändå kan jag inte låta bli. Tanken var att jag skulle lyckas åstadkomma en rangordning, men efter att ha korat nummer ett gav jag upp. Att the Killers debutskiva Hot Fuss är det bästa som gjorts i musikvärlden någonsin står jag fast vid. Varenda låt är magisk och jag har nog aldrig spelat sönder en skiva på samma sätt som den här. De resterande nio skivorna får komma utom någon som helst rangordning. Visst, jag skulle kunna säga att Kents Isola är strået vassare än Coldplays Parachutes, att Damien Rice's O berört mig ungefär hundra gånger starkare än Placebos Black Market Music, eller att Håkan Hellströms debutskiva varit med och skapat min personlighet på ett sätt som de andra inte ens är i närheten av. Men jag gör inte det. Istället nöjer jag mig med att säga grattis till the Killers och ser de andra som en stor delad andraplats.

Nu: Six Feet Under, en kopp te och sängen. Imorgon väntar sovmorgon, underbart.