Juli 2010 var vårets varmaste månad utan tvekan. Tog äntligen mitt första dopp och spenderade mina få lediga timmar i solen på balkongen.

Slutspurten i fotbolls-VM var i full gång och jag bet bokstavligt talat sönder mina naglar varje match Spanien spelade. Men de fixade det. De slog Tyskland (kanske skönaste vinsten på hela turneringen) och framförallt, de slog Holland. I en final. Skrev:

Man ska inte vinna en VM-final om man går in mer för att döda motståndarna med karatesparkar än att faktiskt spela fotboll. Så grattis Spanien, igen. Ni är så jävla värda det här.

Förutom att sitta bänkad framför fotbollen blev det en hel del grillkvällar med vännerna.

Det blev även en hel del nätter på stan, framförallt på Nefertitis utservering. Sommarens soundtrack bestod av Daniel Adams-Ray som precis gjort sin solodebut med Dum av dig, kombinerat med Kents nya album och kanske framförallt Oskar Linnros.

Fyndade de där superfina rosa conversen som jag spanat på en längre tid och levde i stort sätt i dem tillsammans med diverse långkjolar. Åt fler frukostar utomhus än inne vid köksbordet och jobbade omänskligt mycket övertid. Bokade lite spontant en resa till Grekland i början av september.

Såg solnedgången ute på Göteborgs klippor och fick äntligen se den efterlängtade Inception. Helt klart en av de bästa filmer jag sett. Utan tvekan. Så här i efterhand verkar juli mest ha bestått av en massa mat och jobb.