Mormor.

Jag minns hur du brukade rosta bröd med honung på varenda gång jag kom på besök. Jag minns när jag som sexåring frågade om du skulle vara vid liv när jag började första klass hösten därpå. Jag minns hur du skrattade med orden ”det får vi allt hoppas”. Jag kan fortfarande känna känslan av brädan du hade under bäddmadrassen på grund av din rygg. Jag minns att jag hade svårt att förstå hur något så hårt och obekvämt kunde hjälpa. Jag minns hur du tog bort den och lät mig sova ensam i den stora sängen när jag inte orkade gå hem. Jag kan fortfarande känna doften av din ljusgula stickade kofta med små ”bollar” på. Den där koftan som du bara hade på altanen i sommarstugan de där kyliga sommarkvällarna. Jag minns hur jag växte om dig och gled längre och längre ifrån dig. Hur jag flyttade från staden och försvann från dig mer och mer. Jag känner fortfarande det där dåliga samvetet för att jag aldrig besökte dig de sista åren. För att jag helt enkelt inte orkade se dig så svag, inte för att jag slutade bry mig. Inte för en sekund. Det var bara det att jag var för feg.

 

Jag har haft flera år på mig att förbereda mig för det här. Flera år att försöka acceptera att döden är oundviklig och ingenting man ska vara rädd för. Ändå sitter jag här nu med en obeskrivlig smärta i magen (jag tror de kallar det saknad) och en dödsskräck jag aldrig någonsin känt tidigare. Det skrämmer mig.

 

Ni behöver varken kommentera eller läsa, behövde bara skriva av mig. Återkommer när jag samlat tillräckligt med kraft.


Allt värt att veta har du lärt mig, men du säger att jag inte står i skuld.


Foto: Underbara Lina Scheynius

Efter ett dödsfall som får mig att känna som att jag inte vet vad jag ska känna är jag tom. På ett sätt känns det som hon varit borta i flera år redan, men ändå kom beskedet som ett slag i magen. I högtalarna sjunger Jocke Berg om att hålla huvudet högt. Om hur någon kan lära en så mycket utan att kräva något i gengäld. Det är precis så det känns. Hon fanns där genom hela min uppväxt, det är inget man bara skakar av sig. Jag orkar inte förklara mer, men nu vet ni i alla fall anledningen till sämre uppdatering. Svaren från frågestunden kommer, men en annan dag.

If you want these kind of dreams it's californication.


Foto: Jag, Nikon 5000.

Två av mina favoritfotografier från helgen i Jönköping. Det kändes som en superbra idé där efter några öl att studsa ut i snön utan jacka för en liten photoshoot. Tror Hanna klagade på lite halsont dagen efter, men äsch, vackra foton blev det ju i alla fall.

Känner mig som en riktig OS-nörd just nu. Tog mig upp ur sängen två timmar innan jag egentligen behövde för att se hockeyn mellan Sverige-Finland. Det är ju alltid en fråga om prestige när de där två lagen möts, känns lite som det hänger på liv eller död. Då är det ju tur att Sverige spelar skitbra och att det efter halva matchen står 2-0. Men allt kan hända i hockey så här tas ingen glädje ut i förskott. Idag är det förresten första dagen på nya jobbet som gäller. Två veckors utbildning står på schemat så önska mig lycka till.

Uppdatering: Sverige-Finland 3-0. Perfekt start på veckan.

bloglovin RSS Instagram