The beginning of the end.


Natten mellan tisdag och onsdag den här veckan är det äntligen dags. Den allra sista säsongen av Lost har premiär och äntligen ska vi få svar på allt det där som är så omöjligt att hitta svar på själv. Hur fasiken kan det finnas en ö som är så svår att hitta? Och som det för övrigt går att flytta på. Varför kraschade flygplanet precis där och vart har Claire försvunnit? Ja plus hundra andra frågor då. Den här serien gör mig galen, och helt fullkomligt förvirrad. Efter varje avsnitt sitter jag där med hundra nya frågor och möjligtvis en tidigare fråga besvarad, om jag har tur. Ändå är det något otroligt fängslande med Lost som gör att jag inte kan slita mig. Jag älskar det. Här kan ni förresten se en trailer inför premiären. Två dagar kvar, det är ju ingenting.

I almost forgot to say something else and if I can't fit it in I'll keep it all to myself.


Här har ni min söndag. Lägg till två timmar på gymmet och en helt underbar amerikansk brunch med Hanna. Herregud vad mycket gott de hade. Känns ungefär som att jag aldrig någonsin kommer bli hungrig igen, vilket jag visserligen är rätt så övertygad om att jag kommer bli. Lyssnar även på det här, som är så långt ifrån min musiksmak som möjligt men ändå älskar jag den. Fredagens födelsedagsfest var förresten grymt kul och resulterade i en sen hemgång runt 04.00 och en seg lördag med filmmys. Verkar ha dragit på mig en sådan där härlig förkylning nu också. Halsen blir mer uppsvullen för varje minut och kroppen känns tung som bly. Underbart. Tänkte kurera mig med lite Six Feet Under och ännu mer chai latte. Har ni haft en fin helg?

Every day above ground is a good one.


Det är fredag och här får ni förklaringen till min kommande frånvaro. Six Feet Under och en helt ledig dag, hallelujah moment. Ikväll blir det födelsedagsfest, middag och utgång. It's friday I'm in love.

bloglovin RSS Instagram