Började augusti 2010 med att fixa en svartvit fotovägg med några av mina finaste. Över sängen befinner den sig och blev hur bra som helst. Annars bestod den här månaden av mer musik än vanligt när det gäller mig.
Första helgen på månaden stod jag i publikhavet inne på Trädgårdsföreningen och såg mitt älskade Kent för ungefär tjugofemte gången i ordningen. Lika magiskt som vanligt så inte mycket att klaga på där. Här någonstans tog även all övertid på jobbet slut vilket innebar att jag faktiskt fick några timmar per dag åt att andas och vara ledig.

Augusti i Göteborg innebär stadsfest. Stadsfest innebär en massa livekonserter kostnadsfritt på stadens gator och torg. En av utav dessa var Oskar Linnros. Första gången jag såg honom live, efter fem månader av total besatthet. Behöver jag ens säga att det var grymt? Dagen efter inleddes sommarens höjdpunt - Way out West. Det såg ut lite så här:

Men mest av allt såg det ut så här:

Håkan Hellström framför tjugofemtusen människor, femtiotusen armar i luften och en obeskrivbar allsång som säkert hördes hela vägen till Angered. Debutskivan framförd från början till slut utan några sidospår. Skrev:

Sjömanskostymen var på och att få stå där och uppleva den skiva som utan tvekan påverkat mig mest genom hela min uppväxt är för stort att ens försöka beskriva i ord. Så jag tror jag stannar här och behåller alla intryck, känslor, tårar och leenden djupt inne i mig.

Jag tror jag stannar där den här gången också. Trasslar bara in mig i ord om jag ska försöka ge mig på en beskrivning. Gav mig sedan på ett försök att sammanfatta sommaren på tre minuter:

Sommarens favoritfotografier kombinerat med sommarens främsta soundtrack - Från och med du. Sista helgen i augusti satte jag mig på ett flygplan till Grekland. Kaching!