We are in a state of flux.


Foton: Jag. Från i lördags natt.

Jag har haft en galet bra helg och det känns minst sagt i kroppen. Julskyltning med mamma och pappa, middag hos syster+sambo+Julian och utgång med tjejerna. Har gjort mitt bästa för att försöka sova ikapp timmarna jag förlorade natten till igår, men känner mig fortfarande lite halvdöd. Det är väl smällar man får ta antar jag, och det var helt klart värt det. Den här dagen ska ägnas åt planering, storhandling och x antal timmar i vågrät ställning i soffan. Högtalarna spelar för omväxlings skull Thåström och jag tycker den där låten är så förbannat bra. Att sammanfatta hela sitt liv på sex minuter är fascinerande på något sätt.

Nu: Frukost, lite filmtittande och en uppdatering inom bloggvärlden.

Let's not fall back to sleep like we used to, do you remember?


Foton: Jag, sommaren 2009.

Att vakna upp i ett mörker och komma hem i ett mörker är inte särskilt uppmuntrande. Jag gjorde mitt bästa för att stänga mörkret ute igår genom att få fram lite mer ljus och till och med en liten adventsstjärna. Den är svart däremot, grinchen ni vet. Det känns dock inte som att det hjälpte särskilt mycket. Nej jag vill ha värme, sol och långa nätter. Jag vill sitta på trottoarkanten på Andra Långgatan med solglasögon och en öl i handen. Jag vill spontangrilla på innegården och blåsa såpbubblor i Slottsskogen. Jag vill dansa mig till lyckorus på någon festival och jag vill slippa gå i tre lager kläder. Ge mig sommartid nu tack.

Mitt liv är ganska fullt upp just nu. Praktiken tar upp mycket av min tid och i eftermiddag kommer både mina föräldrar och en av mina bästa barndomsvänner upp hit på besök = inte särskilt mycket tid för bloggen. Helgen kommer istället bestå av mys med lilla Julian (som är så bedårande att jag dör litegrann varje gång jag håller han i min famn), häng med föräldrarna och antagligen utgång med tjejerna. Så ja, bloggen får komma lite i andra hand nu, eller tredje eller vad det nu blir.

At your own burial don't forget to cry


Godmorgon torsdag. Det känns som det är mitt i natten och jag försöker vakna till liv med hjälp av Miike Snow. Den här videon är bland det vackraste jag vet. Titta så får ni se. Fotot, ljussättningen, känslan. Sen att låten är magisk i sig själv gör inte det hela sämre.

Nu ska jag alldeles strax sätta mig på en buss till min praktikplats. Praktiken är helt klart det bästa på hela lärarprogrammet. Helt plötsligt känns allt man läst värt det och barnen får mig att skratta varje dag. Kommer bli tre intensiva veckor nu innan jul, men det ska nog gå bra. Det enda jag egentligen har att klaga på är att klockan kommer ringa runt sex varje morgon. Herregud. Det är ju inte ens mänskligt. Dagens schema är idag förresten rätt så fullspäckat med praktik, IKEA och besök hos lilla systersonen. Så vi hörs när vi hörs helt enkelt.

bloglovin RSS Instagram