WHEN THE HARDEST PART IS OVER WE'LL BE HERE, AND OUR DREAMS WILL BREAK THE BOUNDARIES OF OUR FEAR.


Sandaler - Nelly Trend

Titta vad som har hittat in i min sommargarderob. Jag tänker att de blir lite extra fina till en vit tunn klänning eller min nya afrikainspirerade långkjol. Har dock en känsla av att jag lär skära av huden mellan tårna på köpet, men det är smällar man får ta.

För tillfället väntar jag förresten på att en kycklinggryta ska bli färdig medan det här spelas ur högtalarna. Om en stund slår jag på det elfte avsnittet av the Killing. Har lyckats se tio avsnitt på knappt ett dygn. Det är så det går när man inte är helt kry. Vad hittar ni på?

THE KILLING.


Jag har gått och skaffat mig ännu en besatthet bland TV-serier. The Killing. Handlar om mordet på 17-åriga Rosie Larssen som hittas drunknad i ett bagageutrymme. Jag brukar inte vara sådär mycket för kriminalserier och har hela tiden tänkt på det här som en ny variant av Criminal Minds eller något liknande, men jag hade fel. Det här är mörkt, det är jäkligt spännande och det är riktigt bra skådespelarinsatser. Jag menar Joel Kinnaman som polis, inte helt fel.

Säsong ett har redan visats klart i USA men har premiär på TV4 ikväll 22.30. Missa inte.

[BILDBOMB] WHERE THE ACTION IS.

Where the Action Is var de vackraste på väldigt väldigt länge. Trettio grader, klarblå himmel och en hel drös av mina favoritartister.

Kom dit runt två och placerade oss i gräset med en kebabtallrik för en förmögenhet. Nej det är av någon anledning inte särskilt billigt på festivaler. Invigde även en ny långkjol som jag har en känsla kommer bli en storfavorit i sommar.

Och godisremmar såklart. Citron, jordgubb och vattenmelon. Här snackar vi om sockerkick. Första timmarna bestod av lite slöhäng i solen framför Paolo Nutini som jag i stort sätt spelade sönder för x antal år sedan.

16.15. Daniel Adams-Ray och total kaos. Herregud vad folk och herregud vad jag önskade att jag var lite längre än mina etthundrasextio centimeter. Men han var bra, det var han.

Placerade oss återigen i solen samtidigt som tusentals människor körde allsång till the Ark. Jävlar i mig vad de radade upp hits! Jag är inget direkt fan men kunde ta mig fan varenda låt. Valde dock bort de sista minuterna och såg Bright Eyes från en gräsplätt. Underbart.

Vi fick lite matpanik och utan några som helst kontanter ställde sig Louise i en fyrtio minuter lång matkö. Jag passade på att njuta lite av Glasvegas. I totalt motljus. Det lät bra i alla fall, och jag hann skymta dem lite då och då på storbilden.

Sedan var det dags. Brandon Flowers. En av alla mina gudar. Här kan ni läsa mer om det. Ska nog inte försöka ge mig på att beskriva det i ord idag heller. Behåller känslan istället.

Churros i väntan på Coldplay. Inte helt fel. Ganska exakt 22.20 började det. Det som i stort sätt alla väntat på. Och det såg ut ungefär så här:

Och det lät ganska exakt så här:


Och det var ungefär lika mäktigt som Coldplay brukar vara live. Bäst: Viva la Vida när tjugofem tusen röster skrek ikapp, avslutande Every teardrop is a waterfall som börjar kännas som sommarens soundtrack och självklart Fix You.

Det var en klockren dag och en grymt bra festival. Mer sådant här tack.

bloglovin RSS Instagram