Augusti 2009.

Det var något särskilt med augusti månad 2009. Jag började leva på nätterna och sova halva dagarna. Konsumerade vin som om det vore vatten och vatten som om det vore vin. Ja ni kan själva räkna ut konsekvenserna. Min signaturpose blev av någon konstig anledning den här "visa så mycket tänder som möjligt fast de är helt ojämna"-minen som ni ser här över och jag gick i stort sätt aldrig utanför dörren utan någon typ av huvudbonad. Anledning: jag orkade aldrig borsta igenom mitt solblekta slitna hår så levde i ett ständigt ruffs. Då är hatten/bandanan/pannbandet jäkligt bra att ha. På något sätt saknar jag den här destruktiva tiden när alkohol ersatte både vatten, mat och sömn. Jag saknar den där känslan av att bara känna sig helt fri utan några som  helst måsten. Tyvärr krävs det en sommar och ett lov för att återskapa den känslan, och det känns just nu alldeles för långt bort.

Jag tog mig förresten till skolan idag. Var där i några timmar sedan gav jag upp och satte mig på en vagn hem. Sedan dess har jag legat i soffan med plugget på magen och inte fått ett skit gjort. Jag skyller på febern, och på det faktum att det är måndag. Ikväll står myskväll med Lisa på schemat, känns lagom avancerat.

Dagens tillstånd: 39-graders feber, en sönderhostad hals och rinnande ögon. Underbara förkylning.
Dagens måste: Ta mig till skolan utan att svimma av på vägen.
Dagens klädsel: Nyinköpta tröjan, svart kjol, en gigantisk svart halsduk och MC-boots.
Dagens beroende: Hostmedicin.
Dagens inspiration: Bilden här över (härifrån). Några gånger i veckan önskar jag att jag var lite äldre under grungens framväxt på 90-talet. När Nirvana och Pearl Jam hade sina storhetstider var jag fullt upptagen med att lyssna på Take That. Herregud.
Dagens önskan: Att jag fick ligga kvar i sängen resten av dagen.
Dagens längtan: Två veckor till Jönköping, tre veckor till Markus Krunegård och sex veckor till Kent.
Dagens blogg: Mari. Cool norsk liten tjej med en grym smak när det gäller det mesta.
Dagens roligaste: Barney's Suit song. How I met your mother är en galet rolig serie och den här scenen får mig att skratta varje gång.
Dagens låt: Jonathan Johansson - Psalm Noll Noll
Dagens textrad: "Du som bar mig igenom, bär mig igen, bär mig nu och bär mig ända hem" - Jonathan Johansson.

Är tydligen problem med att kommentera det här inlägget, men jag tror det ska fungera nu.

Så var man hemma i Göteborg igen. Hur skönt som helst. Det tog tre hela timmar innan Julian protesterade mot att sitta fastspänd i en bil. Det tog tjugo minuter innan jag började klaga om att jag behövde gå på toaletten. Härligt Anna. Spelar just nu gammal nostalgi i högtalarna medan jag försöker fixa mig något att äta. Har en känsla av att resten av kvällen kommer tillbringas i vågrät ställning halvslumrandes framför någon film. Febern kommer och går och min kropp (och framförallt min hals) känns helt mörbultad av allt hostande. Imorgon är det skola och då måste jag vara frisk, så är det bara. Har ni en fin söndag?

Foto: Jag. Nikon D5000

Godmorgon söndag. Har inte riktigt tagit mig upp ur sängen än. Ligger här och försöker febrilt få någon ordning på allt plugg som väntar mig den kommande veckan. Multiplikation och division på hög nivå, underbart verkligen. Jag har dock ett svagt minne av att jag var en jäkel på multiplikationstabellen när jag var yngre, så får väl hoppas att den sitter kvar någonstans där inne.

Idag kör bilen tillbaka hem till Göteborg igen. På något sätt känns det som att jag liksom gjorde Kalmar under mina arton år i staden så det är inte särskilt jobbigt att åka härifrån. Snarare tvärtom. Jag vill hem till min egen säng, min Six Feet Under-box och möjligheten att spela favoritmusiken med hög volym. Om några timmar så.

Uppdatering: Och så var man fast där i feberträsket igen. Fan då.

Jag råkade visst bli en tröja rikare idag. Nu passar i och för sig inte riktigt ordvalet "råkade" särskilt bra här eftersom jag körde bilen till stan och sprang in på Gina Tricot med ett enda uppdrag: få med mig den här tröjan hem. Den kommer invigas ikväll tillsammans med en slarvig fläta och en svart tight kjol. Perfekt det.

Vet ni vad. För en timme sedan gick slutsignalen i den grymt viktiga matchen Liverpool-Everton. Slutresultat: 1-0 till Liverpool. Trodde jag skulle dö av hjärtstillestånd x antal gånger under matchen, men nu känns det förbannat bra. Nej nu blir det in i duschen innan släkten trillar in. Ha en fin lördag!

Gav mig på ett litet försök till dagens outfit igår, men ni vet vad jag tycker om det. Får väl kalla det ett tappert försök i alla fall. Nu tänker jag chockera er lite (eller mest mig själv kanske) med att säga att jag redan tagit mig ur sängen, duschat, fixat iordning mig och ätit frukost. Och klockan är inte mer än nio. Här kan vi snacka om kors i taket. Jag skyller på att jag just nu befinner mig i mina föräldrars hus i Kalmar med en pigg och glad tio veckor gammal Julian och en mamma som har frukosten uppdukad redan klockan åtta.

 

Dagens planer: Vara barnvakt, få en hel del plugg gjort, ta en promenad med kameran i det här osannolika snölandskapet som verkar kommit till Kalmar och släktmiddag senare ikväll. Lyssnar även en hel del på det här. Men det visste ni nog redan.

Godmorgon lediga fredag. Är det något jag gillar med den här terminen så är det att vi är lediga varenda fredag. Eller ja, lärarna kallar det visst för "självstudier" men jag kallar det långhelg. Har som plan att riktigt njuta av den här förmiddagen. Ni vet käka en lång frukost framför någon av alla mina DVD-boxer, lyssna på lite skön musik, hänga lite framför bloggen och bara vara. Om några timmar sätter jag mig i en bil ner till Kalmar med syster, sambo och systerson. En helg med mammas mat och rikligt med sömn är nog precis vad jag behöver.

Datorn följer förresten med ner till Kalmar. Så klart. Tro inte för en sekund att jag kan leva utan den. Nej det vore onödigt att testa.

Jag är lite småkär i den här skjortan från Weekday. Eller egentligen är jag nog mest förtjust i själva idén att knyta ett svart smalt band runt kragen. Tror jag ska satsa på att spara lite pengar och helt enkelt fixa det här med ett eget band och någon gammal skjorta. Det ska nog gå att hitta en om jag letar tillräckligt långt in i garderoben.

Idag kan man säga att jag åkte till skolan helt i onödan. Kom dit vid nio, åkte därifrån en timme senare och inte ett dugg smartare. Helt bortkastad tid. Agerade barnvakt åt Julian en stund och nu har jag hamnat här i soffan under filten. Som vanligt. Känner mig inte helt hundra procent idag. Magen svider och krampar om vartannat, vilket håller på att göra mig galen. Det är tur att jag har sådan här hjärtskärande vacker musik i högtalarna. Känns som det får bli dagens soundtrack.

Hur kan enbart McDonalds-mat i trettio dagar vara en bra idé för någon? Den här filmen gör mig så otroligt förbannad. Att någon är korkad nog att förstöra sig själv så pass mycket, både fysiskt och psykiskt, för att göra ett statement är helt sinnessjukt. Finns det någon människa som inte kan dra slutsatsen att man kommer må otroligt dåligt och gå upp otroligt mycket i vikt om man enbart äter mat från McDonalds? Detsamma gäller självklart Burger King, KFC och alla liknande snabbmatskedjor. Tydligen finns det några som inte riktigt är på det klara med det med tanke på de rubriker den här dokumentärfilmen skapade i USA. Jag hade kunnat förutspå resultaten av "dieten" utan att någon på riktigt hade behövt genomgå den. Sedan förstår jag inte vad syftet egentligen var. Att må dåligt? Att bli överviktig? Att tappa all energi i kroppen? Att bevisa något som redan var bevisat? Nej det här är ren idioti. Förlåt, men jag blir upprörd.

Så här ser det ut när vi försöker lära lilla Julian att sitta. Det går väl sådär måste jag erkänna, men snart så. Till helgen ska han möta stora tjocka släkten för första gången nere i Kalmar. På med charmen Julian. Det kommer bli spännande.

Foto: Jag Nikon D5000

Ligger lite halvt utslagen i soffan med Markus i högtalarna. Att vara förkyld tar på krafterna och av någon anledning är det som värst runt den här tiden. Det är som att kroppen har ansträngt sig till max under dagen och nu finns ingen energi kvar. Tur då att jag ikväll inte ska göra något annat än att ligga här och lyssna på fin musik, redigera foton och se vem som åker ur So you think you can dance. Plugget får faktiskt vänta tills en annan dag.

Förresten så har jag från och med idag ett nytt mål. Jag ska härmed lära mig att ta kort på mig själv utan att göra några konstiga miner. Ja ni ser ju bara hur jag ser ut här över. Ser ju inte klok ut.

Foton härifrån.

Jonathan Johansson - Aldrig Ensam. Det här är så vackert så det går inte att beskriva. En kall och känslosam skildring av Sverige på fyra minuter och jag vill genast gå ut i ett bostadsområde mitt i natten med en ficklampa och min systemkamera. Det blir dock inte riktigt samma sak med stillbilder, känslorna fångas liksom inte riktigt lika bra på bild. Så jag ber er att klicka här, luta er tillbaka och bara njuta. Det här kallar jag inspiration. Sedan att Jonathan Johansson med sina markerade käkben är helt fantastiskt vacker gör ju inte direkt saken sämre.

Vet ni vad, idag har jag ingen skola. Hallelujah moment. Det börjar bli många sådana i bloggen nu, men det är ju ett galet användbart uttryck. Den här dagen ska inledas med frukost på Espresso House. Ni vet scones, chai latte och allt det där. Två timmar ska spenderas framför säsongspremiären av Lost. Resten av dagen är än så länge oplanerad så vi får se. Kameran åker med i alla fall.

Jared Leto. Foto: Mark the Cobrasnake

Jag föll hårt för den här mannen redan som elvaåring. Då såg han ut så här och spelade überhäftiga Jordan Catalano i TV-serien My so-called life. Idag hänger han på fester med Mark the Cobrasnake, är lika förbannat snygg som för femton år sedan (om inte snyggare) och gör sådan här fantastisk musik. Bra jobbat Jared.

Idag trotsar jag min förkylning för en heldag i skolan. Jag kan bara inte med att missa mer så det får funka.

Foto: ILoveWildfox

Sådana här dagar när allt känns lite extra grått vill jag bara fly landet. Vara lite impulsiv och köpa en flygstol till Moskva och bo på något vandrarhem tillsammans med andra främlingar. Kanske en sådan där tågbiljett som gör det möjligt att åka non-stop genom Europa i trettio dagar. Har gjort det en gång och gör det gärna igen. Eller kanske bara sätta sig i en bil, placera fingret lite slumpmässigt på en jordglob och köra dit det blir. Det hade varit något det. Men sen är det ju det där med pengar och ansvar. Det är alltid det där med pengar och ansvar. Fan då.

Så här såg det ut utanför mitt fönster igår kväll. Idag väcktes jag av plogbilen och jag är så otroligt less på att det inte verkar finnas något slut på allt snöande. Jag är ingen vintermänniska. Jag tycker inte att "ingen vinter utan snö" är ett påstående som faktiskt gäller. Tyvärr. Jag önskar att jag gjorde det för då hade jag väl varit ute och hoppat i snöhögarna nu med ett brett leende över hela ansiktet. Istället sitter jag invirad i en filt med trettioåtta graders feber och med en krypande stresskänsla att jag missar något väldigt viktigt i skolan idag. Det är tur att jag fortfarande har några avsnitt kvar på min Six Feet Under-box, annars hade jag väl avlidit.

Det här gör mig förresten lite glad. Trots att det är måndag, snöoväder och att febertermometern visar alldeles för mycket.