Foton: Harpers Bazaar

Godmorgon lördag. Det där med att jag skulle få en pluggfri lördag brast lite i och med att jag inte riktigt kunde fokusera igår. Jag vet inte vad det var, det gick bara inte. Så nu blir det fokus en stund, men bara en liten stund, sen behöver jag den där lördagskänslan. Och ikväll ska det bli en sådan där riktig lördagskväll: först New Moon på bio, följt av middag/förfest hos mig och vad jag tror kommer bli en utgång och en sista-vagnen-hem-natt. Den här remixen lär spelas en hel del, varvat med min nya besatthet. Ha en fin lördag allihopa!

Jag och Pelle för nittiosex dagar sedan. Första dagen på Way Out West framför vad jag har för mig var Arctic Monkeys. Det här är nog den enda bilden på oss två där vi är riktigt synkade. Jag menar, Pelles lycka går ju inte att ta miste på och min hand som av någon oförklarlig anledning klamrar sig fast i hans sjal låter jag tala för sig själv. Det var sommarens tre bästa dagar. Sol (jag har förträngt spöregnet som kom på lördagen), vin, livemusik, alldeles för lite sömn och grymt sällskap. Om trettio dagar är en reunion inplanerad. Då ska det snackas skit, drickas öl och förhoppningsvis lyckas få en bättre bild än den här över. Jag kan inte lova att vi lyckas.

Jag har varit en dålig student idag. Detta har fått konsekvenserna att jag får försöka kombinera Idol-tittande med tentaplugg. Just ja, jag får lite frågor hela tiden om vilka som är mina favoritlåtar med mina favoritband så när jag borde ha pluggat fixade jag fyra top 10-listor med mina fem favoritartister/grupper:

The Killers top 10. Håkan Hellström top 10. Kent top 10. Damien Rice top 10. Babyshambles/the Libertines top 10.

Från vänster: Corpse Bride, Charlie and the Chocolate Factory, Big Fish & Edwards Scissorhands

Är det någon som vill ge mig en biljett till New York möjligtvis? Till och med slutet av april har the Museom of Modern art en utställning av tidernas absolut bästa och mest inspirationsfyllda filmregissör - Tim Burton. Behöver jag säga att jag hemskt gärna skulle vilja se den? Det finns ingen annan konstnär som inspirerar mig som han gör. Det är en perfekt blandning mellan fantasifyllda sagovärldar, samhällsskildringar och sprakande färger. Det är snedvridna ansikten, gestalter med för stora huvuden och allt känns väldigt surrealistiskt i stil med Salvador Dalí. Jag älskar varenda en av Burtons filmer. Edwards Scissorhands är en av mina absoluta favoritfilmer och jag tror seriöst aldrig att jag kommer tröttna. Med Johnny Depp och sin fru Helena Bonham Carter som musor kan det inte riktigt gå fel. Två av världens bästa skådespelare om ni frågar mig. Till våren kommer (äntligen) hans version av Alice i underlandet och jag har längtat i vad som känns som en evighet. Så länge får jag helt enkelt se om alla hans tidigare verk. Inte helt fel det heller.

Klänning/tunika, armband + sammetsrosett från H&M

Jag lessnade på allt plugg igår och shoppade lite på vägen hem. Den randiga klänningen går inte att göra rättvisa på bild. Den är lite oversize med tighta ärmar, jag fullkomligt älskar den. Armbandslådan behövdes fyllas på och en sammetsrosett kunde jag helt enkelt inte säga nej till. Den går ju perfekt till mina sammetstights. Förutom detta spenderades gårdagen i skolan och framför TVn med Lisa. Ibland får man faktiskt ge upp plugget för en kväll, annars går det inte.

Idag är det som vanligt fokus på plugg som gäller. Fem dagar till tenta plus ett litteraturseminarium och en större lektionsplanering som ska göras. Så nu kör jag. Senast åtta ikväll tar jag helg på riktigt. Då blir det kärlekstema i Idol och förhoppningsvis hejdå till Calle eller Reza.

Här har ni det jag mest av allt önskar mig just nu. Ja av materiella saker då givetvis. Det där med fred på jorden och trygghet till alla jag älskar och så vidare känner jag inte är något jag kan påverka. Det här däremot går att påverka. Vissa grejer ska skrivas upp på årets önskelista inför julen. Klänningen ska spanas in idag efter skolan och förhoppnigsvis sitta på min kropp på lördag. Ringen med hästhuvudet bokstavligt talat ropar efter mig och systemkameran står allra högst upp på vad-jag-vill-ha-allra-mest-listan, och har gjort det ett bra tag nu. En Chanelväska har väl ingen dött av och ett par nya converse har jag varit i akut behov av hela hösten efter att mina gick sönder på grund av överanvändning. Tänk om allt det här skulle vara mitt om några månader, önsketänkande eller vad.

Gårdagen bestod av 95% plugg och 5% ELLE-läsande. Därav bristen på uppdateringar, men äsch jag varnade ju er faktiskt. Nu är det två föreläsningar och ett seminarium på schemat. En lektion ska hållas i och en lunch med Hanna ska hinnas med. Åh vad jag längtar efter helgen nu. Jag behöver socialisera mig med musik som får mig att vilja dansa i bakgrunden. Om två dagar, då jäklar.

Wildfox Couture

Godmorgon onsdag. Ligger i sängen med en kopp te och kollar igenom lite potentiella julklappsönskningar. Det är något med Wildfox Couture's bilder som gör att jag plötsligt vill köpa allt (läs: ändra stil helt). Det är inte precis jag att gå omkring i "Born to be wild"-tischor och strumpebandshållare, men här är det ju stencoolt. En "Fangs are fantastic"-hoodie skulle göra sig helt perfekt på mig, det är jag helt övertygad om. Tänk med svarta tights, MC-boots och svart skinnväst. Jag tror bestämt den officiellt har hamnat på min önskelista. Mamma du hittar den här. Det är inte farligt att beställa från USA, jag lovar.

Idag är det fokusering som gäller. Stort litteraturseminarium imorgon, salstenta om en vecka och om jag ska ha råd att vara ledig i helgen (vilket jag måste) så måste jag skärpa mig. Så nu blir det hej skolböcker och hejdå bloggen.

Hur många gånger kan en nation rädda hela världen? Hur många gånger kan en atombomb, en alienattack eller en flodvåg stoppas i sista sekund utan att vi tröttnar? Hur många gånger kan asiater och afrikaner prata amerikanska utan att någon reagerar? Själv är jag så less på dessa amerikanska katastroffilmer att jag bokstavligt talat inte orkar se en till. Jag var tretton när Independence Day kom. Det var nytt och på något sätt lite häftigt med alla dessa actioneffekter med byggnader som raserades och vägar som delades på mitten. Jag var tretton och jag hade inte en enda tanke på symboliken bakom att det är just USA som räddar världen varenda eviga gång. Fjorton år senare kan jag inte förstå hur världen ännu inte har tröttnat på dessa filmer. Alla filmer har ju i stort sätt samma storyline: världen utsätts för ett hot, den amerikanska presidenten ska ge sig på det omöjliga uppdraget att förhindra en katastrof och i sista sekund lyckas de. Alltid. Nej dessa vinklade och förutsägbara filmerna klarar jag mig utan.

Jag tror jag har slagit något slags personligt rekord. De dagar då jag inte har tider att passa brukar jag inte frivilligt lämna lägenheten innan det blir mörkt. Jag är för slö helt enkelt, och så trivs jag verkligen i min fotografifyllda lägenhet. Idag däremot fick jag ett ryck och gick de femtio meterna som krävs för att komma till ICA. Kom hem med x antal onödiga grejer, så som Ben & Jerry och saffransgifflar. Väl spenderade pengar Anna. Nu har jag med andra ord inga anledningar att inte sätta igång med plugget, om vi inte räknar det faktum att magen svider och att jag är omänskligt trött, men det gör vi inte. Så nu blir det jag och socialisationspsykologi de närmsta timmarna. Ingen återvändo.

Förresten, behöver ni en energy boost såhär en grå tisdag, klicka här.

Foto: LeLoveImage

Dagens tillstånd: Trött, magont och allmänt hängig.
Dagens frisyr: Tror inte ens man kan kalla det här frisyr så vi skippar den.
Dagens outfit: Adidashoodie, tischa, svarta tights och raggsockar. En inte-gå-utanför-dörren-på-hela-dagen-outfit.
Dagens planer: Plugga, plugga, plugga, blogga.
Dagens längtan: Pelle säger att jag kommer bli moster idag, mamma tror på torsdag och jag är övertygad om att det sker på lördag. Låt det ske så fort som möjligt.
Dagens önskan: Att det blir lördag snart så jag får se New Moon och dansa hela natten.
Dagens blogg: Maddemodig. En tjej som tar otroliga foton och har den perfekta musiksmaken.
Dagens roligaste: "Julbaket" Det finns ingen roligare julkalender än Sunes Jul och det finns ingen roligare och mer förvirrad pappa än Rudolf Andersson.
Dagens materilla vill ha: En rosa knokk-klocka tack. Eller kanske en vit...eller en grön...
Dagens fundering: Hur kommer det sig att jag alltid vaknar upp med världens ruffs på huvudet trots att jag drar borsten genom håret innan jag somnar varje kväll? Mystiskt.
Dagens textrad: "Jag saknar ord, jag saknar tankar, de jag har är gamla, användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar" - Markus Krunegård
Dagens låt: Lily Allen - 22 (acoustic)

Här har ni vad jag har ägnat min tid åt ikväll. Bio, med Hanna, Couples retreat (eller Trubbel i paradiset som den så vackert heter på svenska). Att det var en förutsägbar amerikansk komedi visste jag redan innan. Att den skulle vara så otroligt förutsägbar som den visade sig vara visste jag inte. Men äsch, det fungerade som en perfekt fly-från-vardagen-sysselsättning så här en måndagkväll. Och så har jag alltid haft en grej för Vince Vaugn, och Kristen Bell inte minst. Så det var inte helt bortkastad tid trots allt.

Om en timme tänker jag sitta bänkad framför Paradise Hotel igen. Ja vi har ju redan tagit upp det faktum att jag är pinsam och tragisk som kollar på det. Efter det fortsätter jag antagligen med mitt Veronica Mars-maraton. Allvarligt talat, ni som inte har sett den serien och som tror sig ha en vettig anledning till varför skulle jag vilja ta ett snack med.

Från: Monki

Det har alltid varit något med mig och batikmönster. När jag var åtta år stod jag i köket tillsammans med mamma och storasyster och skapade egna batiktröjor med klorin och köksgummiband. Jag antar att jag aldrig riktigt har växt ifrån det. Konstigt nog äger jag numera inga batikplagg så jag tänkte att den här tischan från Monki skulle få hoppa in i min garderob.

Dagens konstaterande: Jag kan inte plugga på måndagar. Har jag föreläsning sitter jag mest och sover och om jag försöker ge mig på att hemmaplugga så slutar det alltid på samma sätt, med bloggläsande och TV-serier. Måndagar är helt enkelt inte till för plugg. Så nu går jag snart bort till syster en stund och ser om hon lyckats klämma ut min systerson än. Därefter blir det biodejt nummer ett för den här veckan. Vad har ni för er denna måndag?

Jag gillar att vakna upp en måndag utan någon som helst tid att passa. Jag gillar inställda föreläsningar som leder till minskad stress över skolarbetet. Jag gillar hur ELLE gör sina covers extra fina för oss prenumeranter, och jag gillar hur de till och med får Agnes att se vacker ut. Jag är nog kanske Sveriges största anti-Agnes-fan, jag fattar bara inte grejen. Men man kan ju inte förstå allt. Något jag förstår är när Kent sjunger om Idioter, och när Markus Krunegård sjunger om precis samma sak. Det är precis vad som går på repeat i mina högtalare denna måndagsmorgon. Samtidigt som jag läser bloggar, dricker te och bläddrar i nya numret av ELLE. Det här känns verkligen som lugnet före stormen. Om en vecka är det salstenta och det börjar bli dags att fokusera på allvar.

Förresten, var det någon mer än jag som kollade på Paradise Hotel igår? Jag vet, jag är pinsam, men jag kan inte slita mig från sådana där förnedringsprogram. Att se IQ-befriade wannabebrats manipulera varandra och göra bort sig gång på gång har alltid tilltalat mig. Tragiskt I know.

Vet ni vad, det är inte någon random modebloggare som ligger bakom det där med markerade axlar. Nej all cred till Brandon Flowers i the Killers som för mer än ett år sedan förstod grejen med att fästa diverse saker på axlarna. Han förstod även långt före det hur man gör musik som verkligen känns. Musik som går hela vägen in i hjärtat och på något oförklarligt sätt får en att både vilja dra täcket över huvudet och dansa hela natten. Fråga mig inte hur han gör, men jag är evigt tacksam. Nu är det snart ett år sedan jag såg dem live och jag letar febrilt efter ett nytt konsertdatum, vilket kan bli näst intill omöjligt när bandet verkar ha uppehåll inför kommande platta.

Och nej, jag har inte blivit moster än. Så att ni vet. När det väl händer lär jag inte kunna hålla käften så då får ni veta, I promise. Har förresten gett upp plugget ikväll på grund av en inställd föreläsning imorgon. Så nu är det jag som kör igång Veronica Mars-maraton nummer två och bara är. Vad gör ni ikväll?

Enligt läkarna är idag dagen då jag ska bli moster. De här galningarna här över (läs: syster och sambo) ska, tro det eller ej, bli föräldrar. Det är ju helt galet. Jag går och kollar telefonen ungefär hundra gånger i timmen och sms-bombar min stackars syster för att se om hon svarar. Är rätt så övertygad om att jag snart går henne på nerverna, men det struntar jag i. Moster är stort och att min älskade storasyster just nu kan ligga och krysta ut en unge är ungefär hundra gånger större. Sen är jag fullt medveten om att läkare har fel i stort sätt hela tiden, men ändå.

Förutom att gå med mobilen fastklistrad i handen måste jag idag få en jäkla massa plugg gjort. När man tar en pluggfri lördag mitt i all stress är det liksom smällar man får ta. Medan jag pluggar tycker jag att ni ska kolla på det här. Så sjukt roligt att jag inte ens ska försöka beskriva det i ord.

Är det någon av mina läsare som stått i kö för Jimmy Choo på H&M idag? I så fall får ni väldigt gärna berätta för mig vad det är som är så himla stort med det här. För mig är det helt obegripligt att en människa ställer sig i en lång kö för att få köpa ett alldeles för dyrt plagg bara för att det står en känd designers namn på insidan. Frågan är hur många det är som handlar ur kollektionen enbart för att det är snyggt. Jag tror snarare det är namnet som säljer. Sedan att det verkar vara status att ha ett plagg från varje H&Ms designersamarbete är en helt annan sak. Även där är jag helt oförstående. Visst, det är väl bra att H&M gör så att även vi dödliga kan ha råd med ett designerplagg, men på samma sätt så kan jag tycka att de som vill ha märkeskläder kanske inte är deras främsta kunder ändå? Sen att kollektionen känns otroligt tråkig och förutsägbar gör mig inte precis mer imponerad. Nej jag väljer att hålla mig borta från H&M några dagar för att slippa all stress och panik över den här kollektionen. Det här är överskattning på hög nivå för mig.

Nu fortsätter jag mitt Veronica Mars-maraton. Var och inhandlade nachochips, guacemole och en stor coca cola innan. Det här blir en superskön lördag helt klart. Precis vad jag behöver.