TJUGOHUNDRATRETTON

Har spenderat den senaste timmen med att se tillbaka i arkiven under 2013. Det är det jag gillar med att ha en blogg. Allt finns liksom dokumenterat (på gott och ont) så jag tänkte jag kör en sammanfattning hur året var. Vad jag kände, vad jag tyckte, vad jag upplevde och vad jag skrev. 
2013 började med en känslostorm inom mig och hela min kropp bestod av total förvirring och en önskan om att få lite klarhet. Körde Thomas Stenströms Detsamma på repeat och förälskade mig i textraden "Finns inga vinnare i lekar för två, inga vinnare det är bara så. Och om allting skulle falla imorgon så vill jag veta att du visste hur jag kände det då". 
 
Min kropp skrek även efter nya upplevelser och nya platser att besöka vilket resulterade i att det bokades resor till Budapest, Köpenhamn och London senare under våren. 
Som i princip resten av Sverige föll jag handlöst för Gardells Torka aldrig tårar utan handskar som fortfarande är det finaste (och sorgligaste) jag sett. Skrev: 
 
När ögonen fylls med tårar och jag får svårt att se orden måste jag ta en paus i några minuter för att bara andas. Den här boken är så vacker och fullkomligt hjärtskärande på en och samma gång. Den gör mig så otroligt förbannad på mänskligheten och på den där jävla sjukdomen. Samtidigt är det en så vacker kärlekshistoria att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
 
Ni som ännu inte läst böckerna eller sett serien - gör det. För även om det gör ont så är den så otroligt fin. 
I februari fick jag äntligen uppleva the Killers live för andra gången i mitt liv och det var precis lika magiskt som jag föreställt mig. Skrev: 
 
När konfettin yrde ner (för andra gången under kvällen) fullkomligt exploderade hela Globen och mina ögon fylldes av tårar. 
 
Den här kvällen gjorde på något sätt vintern mycket mer lätthanterlig och plötsligt vaknade jag upp till solsken och Gbg-vår. 
Premiär-åt dumplings och spenderade x antal timmar på Göteborgs fik med min fina Hanna. Tillsammans repeatlyssnade vi på Håkan Hellströms efterlängtade album Det kommer aldrig vara över för mig och råkade mitt i besattheten planera in hela tre sommarspelningar. Slottsskogsvallen, Varberg och Way out West. Lika magiska och vackra alla tre. 
Efter ett av mina absolut roligaste födelsedagsfiranden tog jag med mig Lisa till Budapest i några dagar. Där hade det blivit sommar och vi tillbringade dagarna med sol, bad, shopping och färgglada drinkar. 
Sedan blev det sommar även i Sverige och vi spenderade junis första dagar i vårt älskade London. Vi råkade visst besöka samma stad hela tre gånger till innan året var slut. 
Vi råkade även bli lite "småbesatta" av One Direction under dessa dagar i London. Det där som började som ett "haha vad trallvänligt och roligt det är" slutade med ett "vi älskar dem och vi bara måste se dem live!" Därav köptes biljetter till deras arenaturne under 2014 både till Friends Arena och till Wembley. Oops. Deras Kiss you blev även sommarens soundtrack. Kan varenda ord, varenda höjning och varenda sekvens från videon i sömnen. Helt normalt. 
Sedan blev det midsommar och det hela firades på vackra Öland med perfekt sommarvärme, bara ben, fina vänner, rosévin och en jädrans massa god mat. 
 
I övrigt bestod sommaren av en massa fina saker, men den var samtidigt kanske den jobbigaste sommaren i mitt liv rent känslomässigt. Skrev: 
 
Den här sommaren har varit fin men samtidigt otroligt tung. Jag har tvingats gå igenom det värsta som någonsin hänt mig och jag går fortfarande igenom det. Stundtals kommer det tillbaka som en smäll på käften men mestadels känns det bara som ett litet svart gruskorn som ligger och skaver mot mitt hjärta. Ett sådant gruskorn som man liksom lär sig att leva med för man har inget val.
Sommarens höjdpunkt blev densamma som under senaste åren - WAY OUT WEST. Vi dansade framför Johnossi, skrek sönder våra röster till Håkan, fick gåshud under of Monsters and Men, hoppade till Public Enemy, blev besvikna på the Knife och skapade dansgolv med Little Boots. 
Vi bestämde oss för att förlänga den där sommaren lite genom några dagar i ett soligt och varmt London. Dessa bilder är från en galen kväll i Hyde Park. Ibland behöver man inte mer än sommarvärme, rosévin, bästa sällskapet och this is our house, this is our rules, and we can't stop
Mitt i allt höstregn och alla vardagsrutiner satte jag mig på ett flyg upp till Stockholm för att spendera en hel helg med mina bästa vänner. De har funnits med mig så länge jag kan minnas och då vi för tillfället bor utspridda över landet är en sådan här helg guld värd. 
I samband med att jag upptäckte One Direction upptäckte jag även mitt nya wild card Zayn Malik. Herre Jesus hur snygg får man egentligen vara? 
 
2013 var även året då jag förälskade mig i filmerna Känn ingen sorg och Django Unchained. Det var året då jag såg One Direction - This is us hela sex gånger (!) på bio och det var året då jag äntligen fick tummen ur och såg Game of Thrones och Sopranos och älskade dem båda. Det var även ett helt galet fint musikår och jag ska alldeles strax ge er min årliga topp 20-lista. Det är bara det att den är lite svårare än vanligt denna gången.
 
Året avslutades på ett dansgolv i London med konfettiregn, vodka cranberry och nedräkning in till 2014.

Tidigare inlägg
bloglovin RSS Instagram