Tänkte meddela er om att jag lever och att jag har haft en riktigt grym och fullspäckad helg. Haft besök av Anna i tre dagar och lägenheten hann kännas lite som ett kollektiv efter bara några timmar. Kortfattat bestod helgen av: Smögen, allsång till Håkan Hellström i mammas lilla Opel och några timmars dansande i Göteborgs nattliv. Det var en fin helg, men nu skriker mitt inre efter lite egentid. Det är något med mig och den där egentiden, på senare tid behöver jag den mer än någonsin, men rastlösheten brukar inte finnas långt bort.

Dagens planer blir att titta på säsongsavslutningen av Harper's Island (äntligen!), träna och möjligtvis möta upp en kompis. Jag väntar fortfarande på strandvädret, men det börjar kännas som jag väntar förgäves.