Where the Action Is är avklarat och det enda jag kan tänka på så här i efterhand är den här mannen. Brandon Flowers. Hela festivalen var visserligen grym, men den verkliga magin uppstod under de knappa sextio minuter han stod på scen. Det är något med honom som jag inte riktigt kan få ner i ord. Det han skapat genom the Killers betyder galet mycket för mig, och det han gör som soloartist är ju inte direkt dåligt. När han sedan väljer att köra gamla klassiker som Read my mind, Mr Brightside och Losing touch var gåshuden ett faktum. Tack tack tack! Det här kan jag leva på länge.

Glas Vegas var också fantastiska, och Bright Eyes, och Coldplay var sådär mäktiga som de brukar lyckas med. Men mer om det senare. Nu ska jag krypa ner under täcket, är helt slut. Godnatt!