Här har ni min nya drog för tillfället. Daniel Adams-Ray släpper nytt och det är stundtals så jäkla bra att jag får lyckorus genom hela kroppen. Jag har alltid varit en av de som sagt att Oskar Linnros är den bättre halvan av Snook. Att hans debutskiva är bland det bästa som skapats i Sverige (vilket det fortfarande är), men när hans andra skiva blev en besvikelse blev Adams-Rays tvärtom. Jag fullkomligt älskar det här.

 

Annars händer inte så mycket för tillfället mer än att jag sträckser mitt nya guilty pleassure Made in Chelsea, försöker bygga lite nya muskler och räknar ner till nästa Londonbesök. Om en vecka är vi där igen. Underbart.