Så att jag är en Directioner är ju inte direkt någon hemlighet, och att jag kört deras nya Story of my life på repeat de senaste dagarna kan ju inte direkt komma som en överraskning. Men jag kan på riktigt inte sluta lyssna. Om 217 dagar ser vi dem på Wembley, behöver jag säga att jag längtar? 

 

Den här fredagen ska för övrigt spenderas i lugnhetens tecken. Satsar på att försöka vila ut mig inför imorgon. Då jäklar är det 90-talsfest som gäller med allt vad det innebär från Dr Alban till Aqua, utklädnader och dans. Fan vad kul det ska bli! 

 

Nu: Intervaller på crosstrainern följt av jobb. Ha en fin fredag!