Medan Sofi Fahrman äter middag med en sådan här utsikt ligger jag invirad i dubbla filtar och väntar febrilt på att regnet ska sluta och att den här förbannade årstiden ska vara över. Men jag är inte bitter. Nejdå. Jag är bara fast i den där depressionen som alltid tar över min kropp när jag kommit hem från en resa. Jag blir liksom aldrig nöjd, jag vill bara bort igen och igen och igen. London var dock lika grymt som vanligt och att fira tolvslaget mitt på ett dansgolv under konfettiregn var precis vad jag behövde.

 

Det jag dock inte behövde var att flygbolaget bestämde sig för att slarva bort mitt baggage någonstans på Gatwick flygplats. Mitt baggage som innehöll all min shopping, min älskade systemkamera, hela min sminkväska samt min Marc Jacobs som inte var direkt gratis. Men jag är inte bitter. Nejdå. Google säger att dessa bortkomna väskor brukar komma tillbaka inom några veckor så för tillfället väljer jag att lita på det för jag orkar inte gå runt och få panik över allt jag måste ersätta längre. Det får lösa sig helt enkelt. Så är det bara.