Jag lever, men det är knappt. Min kropp skriker efter vila och stillhet och min hals är halvt trasig, men vet ni vad, det spelar ingen som helst roll när man har haft två så obeskrivligt fina semesterveckor. Har så mycket att visa och berätta för er men först - One Direction på Wembley Arena! Åh det var så vackert, så fint, så ofattbart stort och så mäktigt så det går inte att beskriva i ord. Känslan av att äntligen få se dem live efter ett års besatthet gick inte riktigt att greppa och det där att det var 90 000 personer på Wembley som sjöng med i varenda ord gjorde att jag dog lite. Tre kvällar sålde de slut (bara det!) och den tomhet vi kände efter första spelningen ledde till att vi lite spontant fixade biljetter till sista spelningen också. Oops. 

 

Tre konserter sammanlagt på en vecka. Wembley x 2 och nu sist på Friends Arena och jag är minst sagt inne i en 1D-bubbla så stor att jag inte vet hur jag någonsin ska ta mig ur. Men imorgon är det slut på semestern (för ett tag) och tillbaka till verkligheten så på något sätt måste jag lyckas. 

 

Jag har även en massa bilder från dagarna i Brighton och London att visa er. De kommer, jag lovar.