Precis så här känner jag just nu. Jag vill mest krypa ihop till en liten boll, dra täcket över huvudet och spola fram tiden ett par dagar. Operationen som jag väntat på i vad som känns som en evighet blev framskjuten. Först efter att jag blivit inlagd med dropp och skit kom de på att de faktiskt inte hann med mig just då. Det suger. Efter att ha förberett mig mentalt (läs: försökt tygla min rädsla för sjukhus och nålar) kändes det som att luften rann ur mig när jag helt enkelt fick vända och åka hem igen. 

 

Fuck. 

 

Men jag har fått tid igen om en vecka så jag håller alla mina tummar och tår och ber till gudarna att det blir av den här gången. Snälla gör det ni också för nu har jag ledsnat rejält på de här jävla gallstenarna.