jag vill inte få in den här världen, den är så tom och tyst och tvär.
kanske är det för att han sjunger om anna som det känns hundra gånger mer äkta och hjärtskärande än allt annat. kanske är det för att texten känns otäckt välbekant, som om det var mig han sjöng om. eller så är det helt enkelt för att det är så otroligt vackert. orden + pianot + rösten.
jag letar efter rispor i ytan
en spricka ett hål en skarv
det måste komma något bra ur allt
det måste växa något under alla lister
alla bingon alla tävlingar alla steg tillbaka
res mig upp, ge mig lust att hänga på
jag ska värma dig anna
jag ska lyssna och förstå
för trots all tomhet
trots det timglas som sliter i oss
ska vi hitta en väg ändå
jag är nere i en sådan där jobbig svacka igen, tack vare natten, tack vare tentan och tack vare regnet. kan inte få bort winnerbäck ur högtalarna och plugget börjar bli riktigt lidande. jag måste ut ur lägenheten, bort från musiken och ut i verkligheten. ikväll blir det födelsedagsfirande av syster + bio. jag tror det är vad som behövs.
