Bästa konsertminne. En varm julinatt, Roskidefestivalen för sju år sedan, en publiksiffra på mer än 70 000 och ett otroligt vackert Coldplay. Kanske var det för att hela festivalen var den bästa festivalen jag varit på som gjorde sitt. Kanske var det för att jag under hela konserten befann mig i famnen på en då väldigt viktig person. Men mest av allt måste det nog ha varit när Chris Martin sätter sig helt ensam framför pianot och gör vad som måste ha varit den vackraste versionen av Yellow någonsin. Och det faktum att varenda en av oss 70 000 sjöng med.

Bästa konsert. 14 mars 2009 kommer nog för alltid sitta insvetsat i mitt minne. The Killers live i Berlin och jag vet inte hur länge jag hade längtat efter det här mötet. Dagen efter skrev jag: Det är näst intill sinnessjukt hur mycket jag känner för the Killers och jag vet inte hur många gånger jag var nära tårarna under konsertens gång. Det var som att alla känslor inuti mig försökte spränga sig ur kroppen så fort hallen släcktes ned och tonerna till Human ekade bland alla tio tusen fans. Och jag minns fortfarande den där känslan till hundra procent. Det här var en konsert utan något som helst att klaga på. Låtlistan var perfekt, scennärvaron var perfekt och lyckoruset var perfekt. Kan inte bli så mycket bättre än så. Nu väntar jag bara på att de släpper en ny skiva, ger sig ut på turné och kommer till någon arena inte långt från Göteborg.

Nästa del: Tre favoritfotografier

Det blir mycket listor hit och dit nu. Jag skyller på att det inte händer så mycket annat roligt ändå.