I lördags besteg vi berg (bokstavligt talat) för att ta oss till Barcelonas kanske vackraste plats. Parc Güell. Dock var det inte en så stor kraftansträngning som det kanske låter som. Nej, i Spanien kör de tydligen med rulltrappor utomhus. En jäkla massa branta rulltrappor på raken = hej svindel, men det gick fint. Och det var så värt det för att mötas av en magnifik utsikt.

Helt galet vackert, och då var vi inte ens framme vid själva kärnan av parken. Den där platsen som Gaudí designat i början av 1900-talet på sitt typiska sagolika sätt. Allt ser ut som det är hämtat ur Alice i Underlandet eller något liknande. Gaudí verkar för övrigt vara Barcelonas lilla älskling, han har designat det mesta värt att se.

Hela parken är full av försäljare som alla säljer samma saker - souvenirer av mosaik, solfjädrar och örhängen. Två för 5€, så nu är jag några örhängen rikare.

Det går inte riktigt att beskriva den här platsen så att någon som aldrig varit där förstår. Det är som en sagovärld. En sagovärld som invaderats av turister med kameror runt halsen. Jag önskar lite att jag tog ännu fler foton än jag faktiskt gjorde, men jag blev liksom lite lamslagen.

Min semester tog förresten inte slut i och med att jag kom hem från Spanien. Idag och imorgon får jag faktiskt vara ledig också, och ikväll tänkte jag "fira" det med Oskar Linnros live på Trädgårdsföreningen. Jag undrar när han ska inse att han och jag är menade för varandra. Känns mest som en tidsfråga nu.